Pappa, jag tänker på dej varje dag. Det är fan inte lätt att inte låta bli.
Du var den absolut bästa pappa man kan tänka sig. Och ofta var du till och med som en extra pappa för många andra.
Idag har jag nog en sån dag jag bara tänker på dej, eller kanske inte bara dej men mycket dej.
Det är sånna dagar jag bara vill åka iväg och rensa huvudet i min ensamhet, sitta och gråta tills varenda droppe av salta tårar är slut. Eller så vill jag bara ha någon som jag älskar nära mej hela tiden att bara kramas, någon som förstår mej, någon som bryr sig om mej.  Ska nog kramas lite med mamma efter inlägget <3
Eller bara dränka all smärta i smärta.
Jag vet att jag måste orka, orka för din skull men ibland vet jag inte om jag verkligen kommer att klara det.
Det finns så mycket jag vill tala om för dej, det är så mycket du missar pappa, det är så mycket jag vill prata om.
Finns så många ställen jag vill se dej på men du är inte där. Ditt mobilnummer går inte att radera. de är som att radera den sista bit som finns. Jag vet att det inte är så märkvärdigt med just min pappa. När det finns så många som bli mördade och våldtagna och sånt jag vet att det är hemskt, men jag kan inte sluta tänka, det är ju ändå min pappa.
Och mördaren var cancer....

Pappa jag saknar dej så mkt så det gör ont. Älskar dej för evigt.
Ibland önskar jag bara också att vissa personer bara kunde förstå mej och stötta mej. Bara finnas där och peppa mej istället för att jag inte skulle få tänka.