En dikt skriven av en tonårig som ligger på ett sjukhus i Amerika, New york Hospital. En Flicka som lider av cancer och har ca 6 månader av sitt liv. Hon kommer inte få gå på balen, ta studenten eller gifta sig, skaffa barn.

Långsam dans
Har du aldrig sett ett barn på en karusell? 
Eller lyssnat på regnets plask i marken? 
Någonsin följt en fjäril till en ojämn flygning? 
Eller tittat på solens inre natt? 
Det är bäst att sakta ner 
Inte dansa så fort 
Tiden är knapp 
Musiken kommer inte sist 
Brukar du gå genom varje dag i flyg? 
När du frågar hur du mår? 
Hör du svaret?
När dagen är klar vill du ligga i din säng 
Med nästa hundra sysslor som springer i ditt huvud? 
Det är bäst att sakta ner, 
Inte dansa så fort 
Tiden är knapp. 
Musiken är inte sist. 
Aldrig sagt till ditt barn, så ska vi göra det imorgon? 
Och i all hast, Och inte se sorgen 
Någonsin förlorat kontakten, låtit en god vänskap dö. 
Leda till att du aldrig haft tid att ringa och säga 'Hej'. 
Det är bäst att sakta ner. 
Inte dansa så fort. 
Tiden är knapp. 
Musiken kommer inte sist. 
När du kör så snabbt för att komma någonstans. 
Du missar halva nöjet av att komma dit. 
När du oroar dig och skyndar dig genom din dag, 
Det är som en oöppnad gåva .... kastas bort. 
Livet är inte en ras. 
Får ta det långsammare. 
Lyssna på musik. 
Innan låten är över 

Översatt av: Vanessa Palermo 

---

Pappa jag tänker på dej <3
Tänder ett ljus för dej ikväll, älskar dej