jag vet inte det är nått med hösten som inte stämmer. Det börjar bli mörkt man blir seg och deppig och allt bara går knas.. Jag har fuderat på en sak att har man föhållande så bråkar man mycket mera på hösten. Men jag har sagt åt mig själv att tänka mig för vad jag säger och verkligen veta vad jag ska börja bråka´om. Än så länge har det väl gått bra.
Men jag tror att jag skulle behöva dra och sola lite sen för att fylla på dem d-vitaminerna som saknas. Solning är faktiskt bra på höst och vinter till en viss gräns man ska absolut inte sola förmycket men en gång i veckan för att ladda på d-vitaminerbatterierna.

Sen va det  för typ exakt ett år sedan med min pappa blev sjuk. Alltså märkbart sjuk. Den tiden då läkarna inte hittade felet fast de va där precis framför deras ögon. hade dem bara tittat upp lite mera varit mera engagerade så hade någ pappa levt idag. Isället för att känna lite och säga att det är en muskelinflammation kunde dem ha undersökt ordentligt så hade man hittat vätskan. Som va cancer.. Jag fattar inte..

Samma årstid fast i år ligger min Farfar på sjukhus och man måste vara ärlig mot sig själv och inte tro en massa saker. Jag vill inte ta ut nått i förskott men ställer ändå in mig på det värsta. Finns ingen anledning just nu att tro att det ska bli bättre. Som med pappa och hans bort gång kom som en chock och det nästan tog livet på mig.
Med farfar är det annorlunda man får tänka att han är gammal och skulle ha det mycket bättre någon annanstans just nu än i denna otroligt orättvisa värld.  Men på söndag ska vi hälsa på honom och jag längtar. Jag saknar min tokiga farfar. Och jag vill passa på att se han så mycket jag kan nu när det inte är långt kvar.